Vart tog 18-åringarna vägen?

Jag skrev ju häromdagen att jag skulle iväg och lyssna på Eva Dahlgren. Sist jag lyssnade på henne live var i början på 80-talet. Glad i hågen och uppfylld av att få njuta av hennes röst och musik igen stegade jag in med maken på CCC i Karlstad. Det var ett förväntans sorl som mötte oss när vi kom in i foajén, men det var något som inte stämde. Alla var ju jättegamla!!! Medelåldern låg på 40 år och uppåt, och ja jag vet att jag är jättegammal jag med som har firat gôrjämnt här i höst. Då kom insikten att alla 18-åringar från 80-talets början har blivit medelålders och jag med :)

Hur var det då med själva konserten? Jo, den var alldeles fantastisk och musikalisk och insiktsfull (hon säger ju kloka saker också)och ja "som en bal på slottet" och vet ni? Medelålders människor står upp och skriker de med när låtarna är bra!

Jag pratade med en väninna om det här med ålder och sa att jag jättegärna hade åkt till Friends Arena och gått på Swedish House Mafia och hoppat upp och ner till musiken, men hur patetiskt hade inte det varit? SHM undrade förresten i Skavlan över vilken musik de skulle lyssna på när de blev äldre. De kom fram till att man lyssnar på samma som man gjorde när man var ung. Sonen som var iväg och lyssnade på SHM sa att det var ganska många mammor där och "dansade". Puh vilken tröst! 

Jag är nog som min mamma som lyssnar på all musik och hela tiden tar till sig det nya som kommer. Tror nog att hon också skulle gillat att stå i Friends Arena och lyssna på Don't You Worry Child.

Min slutsats idag är nog att när det gäller musik så spelar inte åldern någon roll. Aldrig!

Katarina

Mitt i allt det grå

Det här är min allra värsta tid på året när det är mörkt när jag åker till jobbet, när det knappt ljusnar under dagen på grund av det mycket grå vädret, när det är mörkt när jag kommer hem från jobbet och när mörkret ligger kolsvart utanför fönstret (vi bor ju lite ensligt). Det är nästan så att en panikkänsla infinner sig över det täta mörkret. 

Jag löser det här på mitt eget lilla sätt genom att planera kul saker att se fram emot hela tiden. Det behöver inte vara stora och häftiga saker utan kan räcka med en trevlig fikastund med en kompis. Häromdagen efter en lång konferensdag i Stockholm hade jag fixat en fikastund på centralen med en studiekompis som jag inte hade träffat på 25 år. Gissa om vi hade mycket att prata om. Jag ler fortfarande som en följd av vår trevliga stund. Det gjorde det mycket grå och mörka landskapet mellan Stockholm och Karlstad klart lättare att uthärda.

Idag har jag fyllt upp min ork med yoga. Helt fantastiskt för mer ork och mindre stress. 

På lördag har jag planerat in en riktig höjdare för då ska jag åka och lyssna på Eva Dahlgren. Jag tycker så mycket om hennes musikalitet.

Hur härdar ni ut i det grå som omfamnar oss just nu?

Katarina

Till vilken nytta? Eller hur är det?

Jag läser en kurs på Karlstads universitet som heter Sociala medier i undervisning och lärande. Tänkte nog att jag behövde lära mig lite mer hur saker och ting fungerar. Problemet är ju att ju mer man lär sig desto mer finns det att lära. 

Vad är det man ska lära sig då? Jo, här kommer en uppräkning av det som står i kursdokumenten:

• Google Chrome - Internet Explorer 
• Google Docs 
• Google Presenter
• Google Calendar 
• Googles enkätverktyg
• Skype 
• RSS eller Atom
• Wordpressblogg 
• Facebook
• Adobe connect
• Dropbox
• Twitter
• Flipped classroom

Puh! Som tur är så är ju en del av ovanstående punkter redan välkända fenomen.

När man väl har fått koll på en sak så inser man att det finns mycket mer att lära. Nu när jag har lärt mig att twittra så fick vi på dagens kurslab tips om Tweetdeck där man kan samla de man följer så att man ser alla deras inlägg på ett ställe. Tyckte först att det var väl onödigt (och det kanske det är) men förstod att det fanns fördelar med det också.

Jag slängs mellan nödvändigheten av allt det här till hur onödigt det är egentligen. Eller hur är det? Vilka sociala medier använder ni er av och med vilka syften?

Nu säger jag godnatt till sociala medier, som jag använder ganska mycket, för att ägna mig åt gammalt hederligt tjock-TV tittande.

Katarina 

När träd blir gamla

Det fanns ganska många stora träd i vår trädgård när vi flyttade hit för 23 år sedan. Nu har vi kommit i det läget att några av dem har blivit så gamla att det inte är säkert att låta dem stå kvar. Jag kan inte påstå att jag gör det med någon större tillfredsställelse. 

Idag var det dags för en av våra gamla rönnar. Vi har under flera år varit oroliga att den skulle ramla omkull av snö och blåst mitt över backen upp till huset. 

Efter lite trix och fix med motorsåg och rep så ramlade rönnen till sist omkull. Den här gången tog vi rätt beslut eftersom den var ganska rutten inuti. Maken och jag slet hårt under eftermiddagen med att såga upp rönnen och dra bort allt ris. Om ni visste vad mycket ris det blir av ett enda träd. Nu är det bara för svärfar att komma och hämta kubbarna.

Det var ganska fantastiskt att fågelholken klarade fällningen oskadd. Däremot klarade inte ena väggen på trägårdskomposten av tyngden av trädet.

Nu blir det slappande i soffan resten av den här grå lördagen.

Må så gott!

Katarina

Hockeykväll

Fredagskvällar är under vintersäsongen som oftast vigda åt hockey, närmare bestämt division 3 hockey. Yngste sonen spelar, maken är speaker (vid hemmamatcher) och jag sitter tillsammans med svärmor och håller tummarna. Jodå, svärfar är också med, fast han sitter oftast någon annanstans i hallen (undrar om han tycker att vi pratar för mycket).

Det gäller att klä sig varmt från topp till tå trots att det handlar om inomhushallar. Trots alla varma klädesplagg så slutar kvällen med att man sitter och huttrar under en filt i soffan. Ishallskyla har en förmåga att krypa ända in i benmärgen.

Slutsatsen blir idag att en fantastisk arbetsvecka förhoppningsvis avslutas med en seger för killarna som har några uddamålsförluster i bagaget. Kanske en seger värmer ända in i benmärgen.

Ha en skön kväll! 

Katarina

Tankeflow

Jag tror inte att det finns något sådant ord som tankeflow, men det är precis det jag har nu. Ta uttrycket "Alla vägar bär till Rom"; precis så är det i mitt huvud. Nej, jag är inte på väg till Rom utan mina tankar knyts ihop till ett stort och härligt sammanhang.

Både i mitt arbete och i mina studier har jag den här veckan tagit del av kunskaper och erfarenheter som befruktar varandra och leder till ett inre lugn. Från mängder av trådar att knyta ihop så har jag istället en stor och fint knuten rosett.

Nu vill jag bara grotta in mig i mitt tankeflow och inte ta in något mer på jättelänge... eller åtminstone fram till i morgon då jag träffar härliga människor igen. 

Katarina

Fotografierna dokumenterar

Det är väl självklart, kan man ju tänka om titeln på det här inlägget. Vi fotograferar allt möjligt för att sedan kunna minnas vad man har varit med om. Det man kanske glömmer är de där fotografierna som inte är från något speciellt tillfälle utan bara är tagna för ljuset, färgen, motivet eller av någon helt annan anledning. 

Jag satt och bläddrade bland årets fotografier på datorn och fick fram den här bilden:

Jag var på väg att slänga bilden eftersom det kändes som en av mina dussinbilder på en stig ute på Brattforsheden. Då tittade jag på fotograferingsdatumet som var 2012-01-14. Mitt dussinfoto blev helt plötsligt ett dokument över den snöfattiga vintern 11/12, där man på bilden inte ser någon snö alls. Fotografiet fick ligga kvar i datorn.

Det är nog dags att ta tag i dagens foto igen för att få en slags  fotodokumentation över året. Med dagens foto menar jag att man väljer ut ett foto varje dag som speglar det som hände just den dagen och skriver ut det med datum och en kort kommentar. Det kan vara böckerna man köpte på bokrean eller katten som sover gott i någons knä.

Ha en skön vecka allihop och glöm inte bort de vardagliga och lite tråkiga fotografierna!

Katarina

Förgänglighet

Hörde på TV i morse att allhelgonahelgen har blivit större och större här i Sverige.  Man rekommenderade till och med att man skulle åka kollektivt till vissa kyrkogårdar eftersom det förväntades långa bilköer. 

Så var det nu inte riktigt i min lilla by nu på eftermiddagen när det hölls minnesgudstjänst i kyrkan. En liten skara med människor hade tagit sig till kyrkan för att vara med när man tänder ljus för de personer som avlidit under året som gått. Det är en vacker tradition att minnas lite extra. Jag hade en relation till några av dem man tände ljus för och minnesbilder virvlade inom mig. 

Kören som jag är med i sjöng några sånger och jag hoppas att musiken var till glädje för dem som var där. Jag fick med mig tankar om förgänglighet, hur lätt det är att bara låta tiden gå utan att ta vara på sina relationer och sig själv.

Så det kanske helt enkelt är så att allhelgonahelgen har blivit större eftersom vi behöver den eftertänksamhet som den kan ge.

Ta hand om varandra!

Katarina

Den sista vandringsdagen i underbara Italien

Den avslutande vandringsdagen sammanföll med min födelsedag och dagen blev ett minne för livet. De flesta firade födelsedagar försvinner ur minnet, men den här kommer jag alltid att minnas.

Här väntar en "nybakad" 50-åring på dagens vandring.

Den avslutande vandringen tog oss upp på Monte Faito. Vägen dit gick bland annat genom en kastanjeskog. Där växte minicyklamen  som vitsippor i Sverige.

Dagen var lite disig och dimmig stundtals men vi fick även njuta av solsken. Vi fick en fin vy över Positano.

Ett tag var vi riktigt inne i dimman och hade inte en aning om vad vi hade runtom oss.

Vi fick vår belöning när vi skulle inta vår medhavda matsäck.

De som gjorde vandringarna så minnesvärda var våra härliga vandringsguider Luigi och Vendela

Ja, det var allt från vår vandringsresa till Sorrento i Italien och nu vill jag göra reklam för WI-Resor som anordnar dessa vandringsresor. Gå in på deras hemsida och inspireras lite...

WI-Resor

Jag vill hälsa till alla trevliga vandringskamrater och tacka för en rolig vecka!

Katarina