Det fanns ganska många stora träd i vår trädgård när vi flyttade hit för 23 år sedan. Nu har vi kommit i det läget att några av dem har blivit så gamla att det inte är säkert att låta dem stå kvar. Jag kan inte påstå att jag gör det med någon större tillfredsställelse.
Idag var det dags för en av våra gamla rönnar. Vi har under flera år varit oroliga att den skulle ramla omkull av snö och blåst mitt över backen upp till huset.
Efter lite trix och fix med motorsåg och rep så ramlade rönnen till sist omkull. Den här gången tog vi rätt beslut eftersom den var ganska rutten inuti. Maken och jag slet hårt under eftermiddagen med att såga upp rönnen och dra bort allt ris. Om ni visste vad mycket ris det blir av ett enda träd. Nu är det bara för svärfar att komma och hämta kubbarna.
Det var ganska fantastiskt att fågelholken klarade fällningen oskadd. Däremot klarade inte ena väggen på trägårdskomposten av tyngden av trädet.
Nu blir det slappande i soffan resten av den här grå lördagen.
Må så gott!
Katarina
Det känns förstås konstigt när något som "alltid" funnits där försvinner. Men rönnar brukar inte bli så gamla?Åtminstone inte hos oss.
SvaraRaderaGamla träd sätter igång fantasin hos mig, om vad som hänt genom tiderna där i närheten av trädet. Tänk om träd kunde berätta, som en flera hundra år gammal ek t ex....skulle vara spännande att höra.
SvaraRaderaMen ibland är det så skönt att få ta bort träd som utgör en fara eller skuggar för mycket osv.
Önskar dig en fin söndag
Ann-Louisekram
Ibland måste man ju...
SvaraRaderaVi har ett problem på vår tomt. Ett träd har skjutit skott och just nu, efter sådär åtta år, är skottet i perfekt storlek. Så borde det alltid vara! Vi vill inte ha ett 15 meter högt träd! Två meter är jättelagom. Hur talar man om det för trädet...? Jag vill inte såga ner det! Det är otroligt vackert och ljusgrönt på försommaren. Svårt beslut inför nästa år...
Kram!