måndag 28 december 2015

Bokcirkeln - hur det blev

Sist jag skrev skulle jag börja läsa böcker i bibliotekets bokcirkel, men hur blev det då? Jo vi var tio kvinnor i mycket blandade åldrar som läste fyra utvalda böcker och diskuterade dem. Det var otroligt intressant att se hur olika man uppfattar och tycker om böcker. Vi lyckades inte tycka lika om någon bok och det var riktigt berikande. I sin naivitet tror man ju att alla tycker som en själv fast man vet att det inte är så. 

Min favorit blev den bok som vi läste allra först, Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag kan fortfarande känna de fiktiva dofterna och ljuden från den boken, och funderar i bland över karaktärernas öden. 

Den andra boken vi läste blev mitt bottennapp, nämligen Timme Noll av Lotta Lundberg. Jag kunde inte alls identifiera mig med någon av karaktärerna, inte heller bli nyfiken på någon av dem. Just den här boken tyckte flera av deltagarna i cirkeln var den bästa. Stundtals undrade jag vad det var för fel på mig som inte kunde ta den här boken till mig när den hade fått så bra recensioner från olika kritiker.

När vi fick den tredje boken, Väckelse av Stephen King, chockade jag cirkelmedlemmarna med att jag aldrig läst någon bok av honom tidigare. Det beror enbart på att jag aldrig läser skräckböcker eller ser på skräckfilmer eftersom jag blir så rädd. Jag har väl för bra inlevelseförmåga. Boken var ok och jag har inte blivit mörkrädd :)

Den sista boken, Chocken efter fallet av Nathan Filer, läste jag alldeles för fort eftersom jag hade lite tidsbrist. Resultatet av det blev att jag inte riktigt fastnade i den utan bara konsumerade den. 

Jag trodde inte att jag skulle tycka om att delta i en bokcirkel eftersom jag är en lustläsare som vill välja böcker själv. Istället utmanade det mig med att läsa böcker som jag aldrig hade hittat på egen hand. Det var både lite jobbigt och mycket intressant och alla bäst var diskussionerna med cirkelmedlemmarna. Jag ska definitivt anmäla mig till vårens cirkel också.

Katarina





tisdag 15 september 2015

Helt plötsligt var det dags igen

Vissa saker går inte att avsluta och en sådan sak är bloggandet. Jag trodde att jag skulle vara nöjd med att blogga enbart om mina utflykter och resor på Fröken Kråknäs på vift men så var det inte. Det finns ju så mycket mer att skriva om, som till exempel att jag idag har gjort bokcirkeldebut. Trots att jag i så många varit en riktig boknörd har jag aldrig deltagit i en bokcirkel. 

12 damer i mycket varierande åldrar, med det gemensamma intresset böcker samlades på kommunens bibliotek för att få den första boken. Spänningen var hög, nästan som på julafton, när cirkelledaren plockade fram boken vi ska läsa till nästa gång. Det blev en helt ny författare för mig, Chimamanda Ngozi Adichie, och boken var Americanah.


Väl mött igen!

Katarina

onsdag 6 maj 2015

Ny blogg

Nu är jag på gång igen, fast med en ny blogg. Den är under uppbyggnad men titta gärna in under tiden. Ni hittar mig på Fröken Kråknäs på vift 


Katarina

tisdag 6 januari 2015

Ett bra avslut med ett nytt år

Nu har jag bestämt mig för att avsluta mitt bloggande här på Fröken Kråknäs. Jag gör det med många härliga minnen och med full energi för andra saker som jag också vill göra. Vem vet om jag så småningom dyker upp någon annanstans, men för tillfället finns det inga sådana planer.

Må så gott alla vänner och ta hand om er!

Katarina

fredag 2 januari 2015

Nytt och gammalt


Ett nytt år betyder egentligen ingenting. Bara nya dagar som kommer och går, om man vill se det så. Själv vill jag nog se det som en möjlighet till lite eftertanke med reflektion. Finns det något som jag inte har varit nöjd med som jag själv kan påverka till det bättre? Vad har varit riktigt bra som jag vill göra mer av? Det är ju dumt att bara låta tiden rusa förbi utan att reflektera över vad man gör med den.

En del kallar det att man avger nyårslöften när man gör sina förändringar. Andra kallar det att man sätter upp nya mål av olika slag. Jag tänker att jag har drömmar över hur saker och ting kan bli lite bättre på olika sätt. Oavsett vad man kallar det så handlar det om förändringar. 


2014 var ett härligt löparår för mig då jag började springa lite mer strukturerat. Det gav mig så mycket att känna att mina insatser gav resultat så det vill jag fortsätta med. Det viktigaste är att jag ska må bra av löpningen inte pressa fram tider eller kilometer. 

2014 var också ett år med en del resor och små utflykter. Lilla husbilen har gett oss så många möjligheter till olika upplevelser att jag bara längtar tills vi kan dra iväg igen. 


2014 innebar fortsatta studier på halvtid kombinerat med heltidsjobb. Det har tagit på mina krafter och stundtals har motivationen varit mycket låg. Nu är det en termin kvar, så förhoppningsvis är jag klar i juni 2015. 



Mitt huvud är konstant fullt med idéer och påhitt. Får se hur mycket av det som får komma ut och bli verklighet under året. Vem vet...

Katarina

fredag 26 december 2014

Kallt ute och varmt inne

Temperaturen har närmat sig -20 grader under ett par dygn. Brr! Kallt, skönt och härligt! Det är så otroligt vackert med den isblå himlen mot det frostnupna landskapet. 



En av mina favoritvandringar i vintertid går från hyttan längs Lungälven. Idag lyckades vi se fyra strömstarar som gjorde sina snabba flygturer och som däremellan dök ner i vattnet för att hitta mat. Man fascineras av hur de klarar av kylan.

Det var skönt att sedan komma in i värmen och tillsammans sätta sig till bords för att avnjuta det sista av julematen. 

God fortsättning!
Katarina


tisdag 23 december 2014


Jag önskar er alla en riktigt fridfull jul!

Katarina

onsdag 17 december 2014

Hela världen blev vacker


Vaknade till en ny värld med kyla, snö och solsken. Så underbart vackert! Jag var tvungen att ta några kort med telefonen (= suddiga bilder)på väg genom vår lilla stad.


Det var sådär vackert att jag förbannade mig själv att jag inte alltid har min kamera med mig.


Jag kände mig så lyckligt lottad för att ha det här vackra omkring mig på väg till och från mitt kontor.


Gissa om det gick undan när jag kom tillbaka till kontoret och började med statistik på datorn efter den här påfyllningen.


Nu hoppas jag på fler sådana här dagar så att jag kan fylla hela mig med vackerhet och energi. Det har varit alldeles för mycket gråväder ett tag. 

Katarina

söndag 7 december 2014

Smakförnimmelse av Goda grytan


Det är intressant att man helt plötsligt från ingenstans kan få en smakförnimmelse av någonting. Just det hände mig för några veckor sedan då jag helt plötsligt kunde känna smaken av "Goda grytan" som min mamma brukade göra förr. Jag inte bara kände smaken utan jag blev jättesugen på att göra den. Så jag ringde till mamma och frågade om hon kom ihåg vilken gryta det var och om receptet fanns kvar. Eftersom det är ordning på min mamma så hade jag receptet i brevlådan ett par dagar senare.Ytterligare några dagar senare stod grytan på bordet och smakade precis som jag kom ihåg. Här kommer receptet på Goda grytan!

Goda grytan 
(4 personer)

400 g fläskfilé
2 msk vetemjöl
½ tsk salt
1 krm svartpeppar
1 krm paprikapulver
2 msk margarin
1 gul lök
1 burk champinjoner (200 g)
1 dl svampspad + vatten
100 g rökt skinka
1 msk tomatpuré
1 dl grädde
ca 15 oliver

Skär köttet i mindre bitar eller skivor. Vänd dem i mjölet blandat med salt, peppar och paprikapulver. Bryn margarinet i en stekpanna. Bryn köttet på båda sidor och lägg över dem i en gryta. Skala och hacka löken, häll av spadet från svampen. Bryn lök och svamp och blanda det med köttet. Späd i pannan med svampspad och vatten och häll skyn i grytan. Tillsätt tomatpurén. Koka under lock på svag värme i cirka 10 minuter. Klipp skinkan i strimlor direkt i grytan mot slutet av kokningen. Späd med grädden strax innan grytan är färdig eller när den värms upp. Blanda då också i den skivade oliverna. Vi brukar äta med ris och en grön sallad till.

Katarina





lördag 6 december 2014

Ligger efter...


... ja, det gör jag. Ligger efter  alltså, fast inte så mycket egentligen, bara lite med blogg, julpysslande och hemmafix.

Som ni ser på bilden så genomförde jag Tunnel Run och det var en riktig adrenalinkick. Det kändes nästan som om jag hade vunnit när jag kom i mål efter en mil i Norra länkens tunnelsystem. Extra bra kändes det eftersom jag tre dagar innan loppet ramlade ner för trappan hemma och slog upp ett sår under foten samt att foten svullnade upp något. Med alla möjliga huskurer och en hel del adrenalin fick jag i foten i ett par gamla löparskor och drog iväg. Trots detta så förbättrade jag min miltid med ungefär 5 minuter. Nu är målet att komma under en timme, vilket skulle göra mig mycket nöjd.

Tyvärr har jag inte kunnat springa något alls sedan Tunnel Run eftersom kroppen tydligen hade planerat in en förkylning. Efter två veckor är jag fortfarande snorig, hostig och tät i bihålorna. Fast idag känns det ändå som om jag är på väg mot det bättre.

Ha en skön helg!
Katarina

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...