Jag är en löpare...

...tror jag!

När man sätter ord på saker och ting, som i mitt förra inlägg, så blir en del saker så självklara.

Varför gå omkring och vara avundsjuk på andra när man kan fixa det själv.

Så nu har jag fixat det själv och varit ute och sprungit två dagar i sträck.

Det har varit precis sådär jobbigt som det kan vara när man börjar springa igen men den här gången kändes det som viljan var med.

Sonen som var med igår och sprang sa till mig när vi började att jag inte fick sluta springa när jag blev trött utan bara skulle fortsätta ändå.

Det fungerade!!!!

Jag gjorde likadant idag.

När tröttheten slog till så bara malde jag på.

Alldeles så här väldigt offentligt bestämmer jag mig för att jag är en löpare!

...bara sådär...