söndag 14 oktober 2012

Vandring på Sorrentohalvön

Den första vandringen skulle ta oss ut till den västligaste spetsen på Sorrentohalvön, nämligen Punta Campanella. Det var lite nervöst eftersom jag inte hade en aning hur krävande vandringarna skulle bli och hur jag skulle klara av värmen. Trots det så valde jag det lite tuffare av de två vandringsalternativen. För att komma ut till udden så vandrade vi genom oliv- och citrusodlingar. Man hade börjat spänna upp nät under olivträden för att kunna samla ihop de nerfallande oliverna.


Vi närmade oss den västligaste spetsen och hade en fantastisk utsikt över Capri. Ju högre upp vi kom på Monte San Constanzo desto vackrare blev det. 


Efter en ganska brant och varm vandring så kunde vi stå och njuta av utsikten en stund.


Vi tog oss fram till det lilla kapellet uppe på nästa topp också.


Efter att ha ätit lunch tillsammans i byn Termini började vandringen ner mot Sorrento. Efter en stunds vandring fick de som ville ta bussen tillbaka till hotellet och ni som känner mig anar nog att jag vandrade.


Med ganska trötta ben och fötter tog vi oss faktiskt ända fram till hotellet. Jag hade klarat av både värmen och vandringen och på vägen gjort ett flertal trevliga bekantskaper. 

Katarina





2 kommentarer:

  1. Vlken härlig resa det måste varit! Och vilken utsikt! Kan vara något för mej och Håkan(om jag kan få loss honom från cykeln;)!)
    kramar Ewa

    SvaraRadera
  2. Åhh vilken upplevelse, vilka minnen du har fått. Inte fått, jag tycker det verkar som att du verkligen har kämpat för en del av dem. Fast du verkar vara i god form. Jag skulle aldrig orka. Tänk när vinter och kyla kommit. Då kan du värma dig med de fina minnen du har samlat. Att resa är verkligen något jag önskar både för min egen skull och för barnens skull. Att uppleva tillsammans och sedan minnas tillsammans.

    Jag önskar dig en bra vecka. Förstår att den är proppfull. Du gör det jättebra vet du!

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...