Vandra utan kamera

När jag skulle gå ut och ta mig en långpromenad tidigare idag så bestämde jag mig för att lämna kameran hemma. Jag går sällan ut utan kamera, men så blev det idag. Till att börja med så var det mest grått och höstlikt på ett lite tråkigt sätt, men när jag skulle börja vandra hemåt så sprack himlen upp och en höstvacker sol visade sig. 

Träden visade upp alla sina vackra höstfärger i solljuset. Det var som om de gick på catwalken och visade upp sina bästa sidor. Då började jag gräma mig över att kameran låg kvar hemma. När jag kom ut ur skogen och såg gärdena framför mig med hela höjden och alla vackra höstfärger som bakgrund grämde jag mig ännu mer men tänkte det fick bli ett fint höstminne istället för fotografier. 

Efter ytterligare promenerande så drar himlen ihop sig borta vid horisonten och blir alldeles mörkt, mörkt blå och en hel regnbåge framträder på den. Nu blev det nästan för mycket med allt det här. Sol, träd med höstfärger, hela gärden i höstfärger, mörk himmel mot höjden med alla sina vackra färger och ovanpå det en regnbåge.

För att avsluta denna beskrivning utan kompletterande foton så börjar det regna mitt i allt detta solljus och det ser ut som en vy ur en fantasy-film. Då stod jag stilla en stund och bara njöt.

Bilderna finns kvar i mitt huvud, men det skulle ha varit kul att visa några bilder också. Så min lärdom idag blev att det finns inget dåligt kameraväder och vad som helst kan dyka upp.

Katarina