lördag 10 september 2011

Frusna ögonblick


Det finns ögonblick eller händelser i livet som har frusit till absoluta minnen. De kan vara både personliga och gemensamma för många människor. Det är tillfällen då man minns varenda detalj av vad man gjorde. Just nu minns många vad de gjorde den 11 september för tio år sedan.  Jag vet precis vad jag gjorde och minns även känslan av det ofattbara. Det blir ett fruset ögonblick genom att jag ser bilden framför mig hur jag ligger i soffan och tittar på TV. Jag är hemma från jobbet eftersom jag är superförkyld. Jag minns till och med hur jag hör sonen sätta nyckeln i dörren och låser upp och våra kommentarer därefter.


Mitt första gemensamma frusna ögonblick går ända tillbaka till sommaren 1969. Det var den 20 juli och vi var på campingsemester i Gränna. Kvällen var otroligt varm och skön, radioapparaterna var på vid alla tält och pappa hade riggat upp sin Canon med ett teleobjektiv i beredskap för att man på radion skulle säga att man nu hade landstigit på månen. Måste fråga honom om han har kvar bilderna. Jag ser allt framför mig och kan beskriva precis hur tältet stod och hur det doftade sommarkväll.

Mitt nästa gemensamma minne är ännu tydligare och det handlar om den tidiga morgonen efter att Olof Palme hade mördats. Klockradion var ställd för att pojkvännen skulle åka upp till Sälen för att åka Vasaloppet dagen därpå. När klockradion gick igång var musiken så konstig; det var något som inte stämde. Efter en stund kom nyheterna och jag kunde inte förstå vad de sa så jag ringde hem till mamma och hon bekräftade att Olof Palme hade mördats. Även nu kan jag beskriva exakt hur det såg ut i mitt rum, hur jag stod när jag ringde och allt som utspelade sig därefter.

Jag tror att mitt första privata frusna ögonblick är när jag fem år gammal blev inlagd på sjukhus. På den tiden fick inte mammor och pappor stanna kvar. Jag kan än idag känna känslan när jag vaknade mitt i natten och var kissnödig och varken hittade någon toalett eller personal. Jag ser rummet, korridoren, nattlampor och alla detaljer framför mig. Eftersom ingen har kunnat berätta för mig hur det såg ut i efterhand så måste det vara ett äkta minne.

Vilka frusna ögonblick har ni med er?


5 kommentarer:

  1. Frusna ögonblick man hade önskat att vara utan. Många säger sig komma ihåg precis just vad de gjorde i stunden när något sörskilt inträffade. Jag gör tyvärr inte det.

    Sköt om dig

    SvaraRadera
  2. Hej vännen så tänkvärt och klokt du skriver! Nu blir jag personlig men mitt största frusna minne är när jag kommer in på sjukhuset och träffar min mamma som har fått en stor stroke. Efter den dagen är mitt liv aldrig detsamma mer. Hon lever men är förlamad, kan inte svälja och kan bara prata sluddrigt.Sedan kan man ju även ha lyckliga minnen då det känns som tiden stannar exempelvis när man föder fram sina barn! Ha det bra kram från Maria

    SvaraRadera
  3. Så bra du har skrivit. Dessa frusna ögonblick.
    Man minns allt runt sig, dofter, ljud, saker osv. allt.

    Kram Maria

    Du har fått nått av mig :)

    SvaraRadera
  4. Ja visst har jag minnen jag för alltid kommer ihåg in i minsta detalj. Både bra och dåliga minnen. Vilka vackra bilder du visar. Den på spindeln är otroligt fin. Önskar att jag hade en kamera som klarar av de riktigt fina närbilderna. :)
    Ann-Louise

    SvaraRadera
  5. Vad fint du skriver Katarina och fantastiska naturbilder. Du är mästerlig med kameran!

    Ja, alla har vi nog några av de där frusna ögonblicken. Glada som hemska händelser. Jag är tacksam över att jag minns. Både det glada och det jobbiga. Vissa saker vill man inte glömma och vissa saker får vi aldrig glömma.

    Ta hand om dig och ha en fin helg!

    Kram Lotta

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...