Idag har jag min första semesterdag, från jobbet alltså. Men det känns som om jag blev sommarledig redan för ett par veckor sedan när det blev sommaruppehåll från studierna. Nu har jag bara ett år kvar av att jobba heltid och plugga på halvtid. Det ska bli så skönt att "bara" jobba efter det. Jag har en "nedräknare" i min telefon och den visar idag att det är 360 dagar kvar till min examen. Jippi! Mindre än ett år :)
Fast det var inte jobb och studier jag skulle skriva om idag utan om speglingar och vänskap. När jag sitter här under taket på min tygpaviljong och förbannar knotten, men samtidigt blir glad av naturen och fågelsången funderar jag på speglingar. Vem är det man visar upp offentligt? Hur uppfattar andra mig? Vad är det av mig som speglas till andra? Hur mycket vill jag att andra ska veta om mig?
Jag tittar runt i i bloggen och ser en person som tycker om att läsa, resa, springa, fotografera och vandra i naturen. Det skulle kunna passa in på många olika personer, men just den här personen är jag. Man gör hela tiden ett val, oavsett i vilka sammanhang man förekommer, vad man vill spegla av sig själv till omgivningen. Det går att läsa mellan raderna men hur vet man att man har läst rätt av det som inte står...
Jag har en vän som brukar säga att vi aldrig kan sluta vara vänner för jag vet för mycket om henne. Det tycker jag är en fin tanke att man tänker efter vad man delar med andra om sig själv. Att det är en slags investering i en växande vänskap. Jag har en annan vän som har varit min vän i snart 50 år där vi har gått vidare från att tänka efter vad man delar med varandra till att se varandra som delar av livet.
Sedan finns det alla ni bloggvänner som jag inte alls känner, men som känns som vänner bara för att ni delar med er av en del av er själva. Någon följer jag regelbundet och någon tittar jag in hos då och då. Gemensamt är att alla gör ett val av vad man vill ska speglas ut till läsarna.
Må så gott!
Katarina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar