Jag blir alldeles ödmjuk inför naturen med dess skönhet och krafter.
Det spelar ingen roll om regnet piskar i mitt ansikte och vinden nästan blåser omkull mig eller om jag sitter på ett fjäll i solens sken med 360 grader vackra vyer omkring mig .
Alldeles särskilt påverkad blir jag av vatten; havets oändlighet som slutar med en horisont i mina ögon, älvarnas och vattenfallens mäktiga krafter eller en liten bäck i skogen.
Jag skulle kunna sitta där och iaktta i timmar och försöka fånga vattnets rörelse genom kameran.
Redan som barn fascinerades jag både av vatten och höjder. Jag jagade vågorna i havet och ropade på dem att de inte kunde nå mig och när de kom emot mig så hoppade jag undan i sista stunden eller blev blöt. Jag klättrade i bergen som låg där vi bodde och var lika lycklig varje gång de "besegrades".
Ännu idag har jag en längtan efter att komma högst upp på berg och fjälltoppar och en känsla av att vara hel infinner sig när jag står högst upp. Det handlar inte om farligheter utan bara om frihet. Fast egentligen skulle jag vilja vara riktigt modig och vara med om lite äventyr.
Ännu idag har jag en längtan efter att komma högst upp på berg och fjälltoppar och en känsla av att vara hel infinner sig när jag står högst upp. Det handlar inte om farligheter utan bara om frihet. Fast egentligen skulle jag vilja vara riktigt modig och vara med om lite äventyr.
Katarina
Jag känner precis samma sak och varenda gång vi varit i Norge, uppe på Hardangervidda t ex, grips jag av ett enormt vemod när vi åker ner därifrån....mycket märkligt, men jag känner också den där totala frihetskänslan. Min dröm är att få bo i ett timmerhus där!
SvaraRaderaDetsamma känner jag för havet och extremväder, jag älskar det, är det bara vanligt väder känns det lite andefattigt.
Agneta kram
Jag tror att det var Muminpappan som tyckte om katastrofer i form av oväder; bara han befann sig på ett tryggt avstånd.
RaderaSjälv njuter jag för fullt av detta fantastiska varma sommarväder varje minut. Jämför man med förra sommaren så är det extremt varmt ;))
Kram Katarina
Underbara bilder! Känner igen känslan från när jag var i Härjedalen en sommar, vilken natur det är. Likadant känns det när vi tittar ut över vyerna i Toscana även om vädret är lite annorlunda;)
SvaraRaderaKram Ewa
Jag hoppas fortfarande på att du ska blogga ut dina vackra vyer för oss alla:)Vi får ta en kurs när du kommer hem. Njut nu riktigt mycket av allt det vackra!
RaderaKram Katarina