Byta perspektiv

Så här ser jag ut fotograferad nerifrån (foto av sonen)

Inspirerad av en fotouppgift som ena sonen hade som handlade om att fotografera ur oväntade perspektiv började jag tänka på perspektiv över huvudtaget. 

Hur ofta gör vi planerade perspektivbyten? Svaret blir nog för många av oss inte alls eller sällan. Vi har våra vanor och gör saker som vi brukar göra. Är det fel på något så är det så, inget man kan ändra på...

Tänk om vi stannade upp då och då och tänkte: Kan jag se på det här ur ett annat perspektiv? Ur en annan persons perspektiv? Ur ett annat fysiskt perspektiv? Ur ett barns perspektiv? Ur en mans  eller kvinnas perspektiv? Ur sina föräldrars perspektiv? 

Välj vilket perspektiv du vill och försök att sätta dig in i det. Det blir intressanta inre resor när man upptäcker att man kan se väldigt olika på saker beroende på perspektiv.

På den tiden jag jobbade som klasslärare brukade jag ibland sätta mig på en elevplats längst ner i klassrummet en stund för att få syn på vad de hade framför ögonen hela dagarna. Skäms-hatten har åkt på då och då när man märkt att det de såg inte alls var estetiskt, välordnat och harmoniskt samt att jag själv inte hade tyckt att det var kul att ha det framför ögonen.

Att kliva in genom ytterdörren i sitt eget hus som gäst är också intressant. Det är då man ser alla saker som ligger och skräpar men som man har slutat lägga märke till eftersom man har blivit hemmablind.

Spännande är också att vända på det man säger till sina medmänniskor; är det något som jag själv hade uppskattat att få höra?

Byt perspektiv då och då och det kommer att hända saker!

Katarina