onsdag 6 juli 2011

Mina höjdare

Så sakteliga börjar resans intryck lägga sig till rätta.
Det har varit så intensiva dagar med så många intryck att allt lätt går i vart annat.
Jag måste nästan ta hjälp av kartan för att komma ihåg alla ställen vi har besökt.

Nu har jag bestämt mig för vilka mina tio höjdare är och de är nedtecknade helt utan någon rangordning; 
det är helt enkelt bara tio höjdare...

Jag är så tacksam att jag har fått göra den här resan med min mamma. Att umgås dygnet runt i tio dagar är något speciellt. Man kanske inte pratar hela tiden men man är nära varandra.



Jag har verkligen njutit av alla vackra vyer. Det har nästan blivit så mycket vackert ibland att ögonen tröttnat och helt enkelt fallit ihop (ett annat uttryck för att jag somnade då och då).



I den här typen av storslagen natur blir man mycket medveten om människans litenhet. Alla hus blir så små och oansenliga mot fjällens storslagenhet. Jag har funderat mycket på människans inre styrka när landskapet passerat utanför bussen. Min slutsats blev att vi har en stor inneboende och naturlig styrka i oss själva som vi glömmer bort att använda eftersom det ofta är väldigt "ordnat" för oss. I bilden nedan kan man ana en liten svart prick i nederdelen av fjället. Det är ingången till en biltunnel...
...inte så stort.



I Narvik såg vi ett konstverk på ett litet torg som var så vackert och talande.



Jag tycker mycket om mat och i Rovaniemi fick vi tag i finska rågpiroger. Det är så gott! Frukost är ju också mat och gott... så alla hotellfrukostar är värda att minnas.



Jag har träffat och pratat med med många nya bekantskaper. Det blir speciellt intressant när man själv inte har valt sällskapet utan är hänvisad till dem som bara råkar vara på samma ställe. Efter att ha umgåtts med personer födda långt tidigare än jag själv går mina funderingar till att vårt samhälle är väldigt ålderssegregerat.  Det finns inga naturliga mötesplatser för människor i olika åldrar om man inte har lyckan att ha kontakt med äldre släktingar och vise versa.



Målet med resan var ju Nordkap och det var givetvis en upplevelse trots dis, dimma och blåst. Det var en mäktig upplevelse att vara där. Dit ut hade människor från alla håll tagit sig. Det var svenskar, italienare, fransmän, kineser, japaner, amerikaner, tyskar osv osv. Listan kan bli hur lång som helst. Kan nog tänka mig att återvända någon gång fast då med egen bil.



Vi har så många härliga stadsmiljöer i Sverige. Tyvärr så åker vi för det mesta förbi och utanför alla vackra småstäder istället för att stanna till och strosa lite. Vi har sådan brådska att nå målet att vi glömmer resan. Ofta är dessa trevliga småstäder begåvade med lika trevliga människor att byta några ord med.



Så många kreativa människor det finns överallt. Vi har sett många vackra, annorlunda, finurliga och användbara hantverk under resan och bakom varje sak finns en människas idé och kraft.
Nedanstående konsthantverk fanns att beskåda i ett lusthus vi Höga Kustenbron.



Slutligen minns jag Trondheim med med Nidarosdomen. Där infann sig ett skönt lugn.



Nu återstår det att redigera foton och göra något kul av dem så att inte mina minnen bleknar allt för snabbt.

2 kommentarer:

  1. Vilken drömsemester du gjort! Skulle gärna göra en likadan resa.

    Kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Gu så många fina bilder jag missat, faktiskt först idag (skäms) som jag såg att du hade en resa sida!

    hit kommer jag tilbax, klem Anna

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...