Mina vänner

Nu handlar det inte om de vänner som går på två ben och kallas människor utan djuren.

Det handlar inte heller om familjens två underbara och egensinniga katter utan de som finns runt knuten i trädgården och skogen.

Bor man sådär lite halvensligt så blir djuren ens vänner.

...eller ovänner...

Just det! jag tror att vårt skatpar har gett sig katten på att hindra mig att ta kort av dem.

Jag har haft riktigt bra möjligheter att fotografera deras bobygge under hela våren, 

men har ni sett några skatbilder...

Nej då, 

för så fort jag har tagit fram kameran så har de försvunnit i ett huj... 

I går var det dags igen. 

Sonen och jag satt ute och åt och samtidigt höll skatorna på att finjustera sitt bo. 

Ljus och komposition kändes helt rätt.

 Fram med kameran och...

...med några vingslag var de borta.

Jag ger upp!!!!

Annat var det med den större hackspetten som satt och iakttog mig nyfiket när jag målade trädgårdsmöblerna i går.

In efter kameran och den ställde upp på bild.

Det är tur att vi har så många andra fotovilliga djur när skatorna vägrar.

Dagen kommer att ägnas åt att måla klart trädgårdsmöblerna...

vänta på besök av mor och far (och äldste sonen tror jag)...

fixa lite inför yngste sonens födelsedag (i morgon)...

och bara njuta.

Ha det gott!