I dag ska jag erkänna att jag är en vintermänniska. Jag tycker verkligen om kyla och snö fast det vågar jag inte säga högt. De flesta omkring mig går bara omkring och längtar efter värme. Hela jag mår så bra när jag ser allt det vita och känner kylan bita i ansiktet. Lika bra som jag mår dåligt av novembermörkret. Det finns nästan inget så vacker som snö och iskristaller. Mina urmödrar har nog vandrat genom det kalla nord....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar