söndag 6 maj 2012

Vem man är... lite i taget

Lungälvsravinerna

Jag mår så bra när jag får vandra och bara vara. Det spelar ingen roll om det är i skogen, vid havet eller i staden. Nu hickar någon säkert till och tänker vandra i staden; hur menar hon nu? Jo, det går att vandra i staden. Jag har till exempel haft ett antal underbara tidiga vandringstimmar i Stockholm. Med kameran på axeln och ett öppet sinne får man syn på mängder av intressanta saker i en stad. Rätt var det är så vaknar den stressade staden till liv och vandringen tar slut. Det går inte att vandra tillsammans med människor som har bråttom till något.

Människans lämningar
I vilket fall så ger vandrandet ro i kroppen. Tänk om någon skulle komma och ge mig ett avlönat år tillsammans med mina vandringskängor och min kamera där det enda kravet skulle vara att fotografera och skriva dagbok. Vilken lycka det skulle vara!

Längst där nere rinner Lungälven
Jag flyttade från Västkusten till de djupa skogarna för mer än 20 år sedan. Ofta får jag frågan hur jag kunde lämna havet för skogen. Ja, det kan man undra och mitt svar är att det går alldeles utmärkt. Vid ett samtal med en barndomskamrat för många år sedan sa jag: "Tänk att jag hamnade här uppe i skogen, vem kunde tro det?" Hon svarade att det inte var något konstigt eftersom hon alltid hade tänkt på mig som en "skogsmänniska". 


Jag är en vandrande person!

2 kommentarer:

  1. Visst kan man vandra i en stad! Berlin t ex kan man gå hur långt som helst och se många olika miljöer men även i vår egen stad går vi på upptäcktsfärd. Vi hittar fortfarande gator runt Majorna och Masthugget vi inte gått på förut och ser både charmiga och tråkiga hus i en salig blandning.
    Kramar Ewa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen härligt att kunna upptäcka en stad bit efter bit. Sedan flyttar ni upptäckarandan ytterligare en bit genom alla era cykelturer. Underbara tider väntar!

      Kramar Katarina

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...