För ett tag sedan skrev jag om Tistou, pojken med de gröna fingrarna. Då handlade om att ha något att se fram emot. Han tyckte att en blomma var något att vänta på och se fram emot. Nu har jag kommit på vilken blomma det skulle kunna vara, en orkidé. Man väntar och väntar och är nästan på väg att ge upp när man bara har ett par "pinnar" i krukan.
Sedan rätt vad det är så kommer det blommor och de blommar och blommar och blommar. Det roliga är att det händer trots att man inte sköter dem på rätt sätt. Just nu har vi en orkidé med 27 blommor utan att vi har ansträngt oss det minsta. Det måste helt enkelt vara rätt ljus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar